Tjugoåttonde Februari Tvåtusentio, Maria-dagen.
Jag skrattar och ler, snart syns vi aldrig mer~
Någon har namnsdag idag, det vill säga jag. Grattis till mig?
Nu är lovet slut och tillbaka till praktiken, är redan trött.
Men att komma tillbaka till skolan ska bli ganska skönt de också.
Hejhopp!
"Men jag sa nej, jag är inte gay. Bara med dig är de helt okej." Hahahah!
Någon har namnsdag idag, det vill säga jag. Grattis till mig?
Nu är lovet slut och tillbaka till praktiken, är redan trött.
Men att komma tillbaka till skolan ska bli ganska skönt de också.
Hejhopp!
"Men jag sa nej, jag är inte gay. Bara med dig är de helt okej." Hahahah!
Tjugosjätte Februari Tvåtusentio, hemma!
I feel it, I know it, I hear it. Just believe it.
Hemma igen efter några dagars visit uppe i Stockholm med Magda. Kom hem ganska sent igår efter sådär 7 timmars bussresa, riktigt dryg blev resan kan jag lova. Men resten av dagarna har varit toppen, förutom hennes psykogranne så gick allt som på räls. På måndagen då vi kom fram blir det mycket spring med tunnelbanor och bussar men slutade med taxi, vilket var otroligt skönt. Det har ju som alla märkt varit sånt kaos med SL-trafiken så inte förrens på Onsdan kunde vi ta oss lätt fram med en enkel tunnelbana, soft som rackarns.
På tisdan blev det shopping inne i stan och ett möte med bästaste, first time evah! Efter typ en timmes virrande hittade vi Ilir, pretty awesome. Dagen sprang förbi bara så *shooowsh* sen var den nästan slut. Jag gillade dagen otroligt mycket, de kan jag då säga. Men tiden går fort när man har kul och innan vi visste av de så hade Ilir begett sig hemåt igen *vinkvink*. En dag jag kommer minnas, helt klart.
Onsdagen blev mer ett bakslag då Magda sov ända till 1, dvs hela dagen var typ borta. Men vid 4 hade vi iallafall ett möte med en av Magdas kompisar, Christina som skulle visa oss vart Magda kunde pierca sig MEN! Wow ni tror inte de var stängt då p.g.a SL-kaoset så jah där försvann planeringen men istället blev det då lite vandring i Skanstull sen vidare hemåt för Tacos med det trevliga folket.
Och igår så blev det då en stressig dag, vi gick upp redan klockan halv 9 för att hinna med att åka tunnelbanan till T-centralen, shoppa lite, ta tunnelbanan igen tillbaka till bagarmossen och hämta packningen, ta tunnelbanan till skanstull så Magda fick pierca sig och sedan ta tunnelbanan igen tillbaka till T-centralen för att stressa ihjäl oss till bussen. När vi väl kom till bussen kändes det skönt, ingen mer 2 tons packning att bära på och inga mer läskiga 08:or, hahaha *inget illa ment*. Och nu är jag hemma igen på ensamma lilla Öland, snön smälter, värmen kommer och jag vill tillbaka till i Tisdags, pusshej!
Tänker tillbaka till året 2009, nöjets år.
Ja jag sitter här och låter lite smått filosofisk vilket är väldigt ovanligt.
Har dessutom en kopp kaffe och ett dubbelt chokladflarn för att höja
stämningen sådär som man ser på film nu vet, nej men ärligt.
Året 2009 var nog trots allt bäst, någonsin/ever.
I regel så tänker jag mest på sommaren som jag så äckligt mycket saknar.
Då vår klass fortfarande BF08B, den bästa klassen i historien.
Sammanhållningen var otrolig, ingen utanför, ingen ensamvarg, bara vi.
Dom sena kvällarna som spenderades på Kalmars gator med dom mest
underbara människorna man kunde önskat sig och dom nya man träffade.
Jag har nog inte under någon sommar tidigare lärt känna så många nya
människor med så underbara personligheter, jag bara älskar de!
Visst kanske man träffade på några jobbiga typer men de flesta blev
helt nya vänner och en del förälskelser(tyvärr?) men jag lever och ska fortsätta!
Malins underbara festkvällar på "ballen" och våra sommarlåtar som utbringades.
FYFAN vad jag längtar till sommaren 2010 som jag hoppas blir minst lika bra.
Men i år tänker jag inte tveka, inte någonstans!
Jag ska ut, ha kul och leva. Blir det fel och misstag är det bara att leva vidare
glömma problemen och movin on som sagt. Man lär sig ju av sina misstag
och så pass mycket som jag lärt mig borde detta bli den bästa sommaren någonsin.
Har dessutom en kopp kaffe och ett dubbelt chokladflarn för att höja
stämningen sådär som man ser på film nu vet, nej men ärligt.
Året 2009 var nog trots allt bäst, någonsin/ever.
I regel så tänker jag mest på sommaren som jag så äckligt mycket saknar.
Då vår klass fortfarande BF08B, den bästa klassen i historien.
Sammanhållningen var otrolig, ingen utanför, ingen ensamvarg, bara vi.
Dom sena kvällarna som spenderades på Kalmars gator med dom mest
underbara människorna man kunde önskat sig och dom nya man träffade.
Jag har nog inte under någon sommar tidigare lärt känna så många nya
människor med så underbara personligheter, jag bara älskar de!
Visst kanske man träffade på några jobbiga typer men de flesta blev
helt nya vänner och en del förälskelser(tyvärr?) men jag lever och ska fortsätta!
Malins underbara festkvällar på "ballen" och våra sommarlåtar som utbringades.
FYFAN vad jag längtar till sommaren 2010 som jag hoppas blir minst lika bra.
Men i år tänker jag inte tveka, inte någonstans!
Jag ska ut, ha kul och leva. Blir det fel och misstag är det bara att leva vidare
glömma problemen och movin on som sagt. Man lär sig ju av sina misstag
och så pass mycket som jag lärt mig borde detta bli den bästa sommaren någonsin.
Tjugoförsta Februari Tvåtusentio, packat och klart.
You're taking the show.
Nu springer jag fram och tillbaka, kläder? laddare? Har jag allt med mig? Imorgon åker jag och Magda äntligen, storstaden här kommer vi. Har inte packat klart än, kommer sluta med att jag tar med mig hela rummet. Världens sämsta natt hade jag med. Nelly skrek, hade konstiga drömmar som tyder på negativa saker framöver, och jag kunde helt enkelt inte sova.. Men jag får då säga att drömmarna va ganska intressanta, haha.
Det snöar fortfarande..Röv snö som aldrig vill försvinna, det räcker nu. Jag vill ha sommar,värme,sena kvällar och mys vid brasan. Åh vad jag längtar så oerhört! Vi får dessutom hoppas att resan imorgon inte blir totalt förstörd av snön, läste precis att det var smått kaos i Stockholm.. Får väl hoppas att vi inte dör helt enkelt ;)
Artonde Februari Tvåtusentio.
"Because the night belongs to the lovers
Because the night belongs to the lust
Because the night belongs to the lovers
Because the night belongs to us."
Den har dagen har varit lång, otroligt lång. Inte för att dagen kännts lång men ändå.
Var ju med hela dagen dvs 8-17.30, ganska kul ändå. Dagen var ju precis som vanligt
och senare mot eftermiddan försvann barnen en efter en och tills slut var det bara 4 st
kvar av många. Men sen försvann ytterligare 3 barn och det var bara jag, en liten tjej
och min handledare kvar. Så jag och den lilla tjejen lekte lite med några djur på en gård
med hagar som vi byggde, hahah. Den flickan trodde seriöst jag var knäpp eller nått.
Men nu märkte man hur enkelt dom tar efter med uttryck och så. Allt var uppbyggt
med några lösa staket och så blev det sådär 5-6 hagar och så började allt när vi
valde varsin häst att leka med och så plötsligt råkar man riva ner ett av staketen
till igelkottarna(olika djur i varje hage) och jag utbrister "OMG, inbrott. Nu blire
party oh yeah oh yeah är ni taggade? Är ni taggade? Ja de är ni, ja de är ni.
För ni är igelkottar, För ni är igelkottar." Tjejen vek sig ju dubbelt, om inte trippelt
till och med. Hahahah och det var ju inte allt heller. Det var en massa katter med
i leken så jag körde repliken "klappa kisseee" och berättade att jag brukade göra
så med mina kompisar och klappa dom på huvudet, hahah.
Och det ville hon höra om & om & om igen ända tills hennes pappa kom för
att hämta henne. Min dag var som sagt lite speciell men imorgon är det Fredag och
jag slutar tidigt och kommer då ta ett eller två glädjeskutt för att lovet äntligen är här!
Love it.
Sjuttonde Februari Tvåtusentio.
Blir inte långt idag, orkar inte dra igenom vad som hänt just nu.
Bara så ni vet är det 2 dagar kvar sedan är det lov.
Mitt typ fullbokade lov, lite nervös faktiskt, rädd rentav.
Will I make it? Watch the continue next week.
Some music, listen and love.
Bara så ni vet är det 2 dagar kvar sedan är det lov.
Mitt typ fullbokade lov, lite nervös faktiskt, rädd rentav.
Will I make it? Watch the continue next week.
Some music, listen and love.
Femtonde Februari Tvåtusentio.
"Everybody sees it's you,
I'm the one that lost the view"
I'm not sure about the future, are you?
Ännu en dag borta, det går fort fram för fort.
Har tappat balansen ännu en gång, måste komma upp igen.
Känner mig som en instabil atombomb, vill bryta ihop.
Är så äckligt trött på det här, hela tiden, varje dag, varje timme.
Snälla låt det vara.
Idag så fyller dessutom en av mina bästaste vänner år.
Grattis Magda på din gyllene 18 års dag!
Hoppas den var fantastisk♥
Some music, listen and love.
Fjortonde Februari Tvåtusentio, ♥-dag.
Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha?
En dag för de nära och kära, alla hjärtansdag♥.
En överskattad eller underskattad dag är frågan?
Visst är det väl bra med att uppskatta sina älskade
vänner och familj men borde det ändå inte vara
såhär hela tiden? Egentligen ger bara den här dagen
en upplysning om att just IDAG så ska vi älska varandra
lite lite mer än vanligt, varför inte låta det alltid vara så?
Men visst är det kul att få rosor, choklad och söta små hjärtan.
Speciellt av någon man faktiskt tycker om.
Själv fick jag en söt chokladask av mamma och en ros av bror
och dom sakerna uppskattas väldigt mycket :)
Men ändå, underskattas eller överskattas helt enkelt denna dagen?
En överskattad eller underskattad dag är frågan?
Visst är det väl bra med att uppskatta sina älskade
vänner och familj men borde det ändå inte vara
såhär hela tiden? Egentligen ger bara den här dagen
en upplysning om att just IDAG så ska vi älska varandra
lite lite mer än vanligt, varför inte låta det alltid vara så?
Men visst är det kul att få rosor, choklad och söta små hjärtan.
Speciellt av någon man faktiskt tycker om.
Själv fick jag en söt chokladask av mamma och en ros av bror
och dom sakerna uppskattas väldigt mycket :)
Men ändå, underskattas eller överskattas helt enkelt denna dagen?
Trettonde Februari Tvåtusentio.
Jag hatar mig för jag hatar dig för aldrig kan förstå..
De 5 egenskaperna hos en bra vän..
Tillit
Att kunna tro på varandra i svåra stunder gör vänskap till guld. "Vi klarar detta, bara du litar på mig." Det blir sprickor, små små sprickor som nätt och jämt särar på vänskapen mer och mer och till slut slutar allt i flera delar. Tillit, att tro på det du kämpar för.
Minnen.
Från första början till slutet, från barndomen till döden skall det hålla. Att minnas första mötet, första orden och första uttrycken är det som gör att man saknar dom brustna förhållanderna som mest. Att se sorgen av det man saknar som mest, hur allt förändrades och allt försvann. Kanske kanske jah kanske så inser man felet.
Detta var mina ord för dagen, läs och fundera.
Är det värt de? 8 dagar kvar Magda, de blir awesome!
De 5 egenskaperna hos en bra vän..
Omtanke.
I alla situationer kan det behövas hjälp, det spelar ingen roll om det gäller livet eller ett simpellt samtal där man inte vågar. Stödet mellan vänner ska stå som gjutet i sten, som berget i grunden. Livet är inte lätt, livet är inte en lek på rosor. Det finns problem och det finns lösningar. När livet är som tuffast behöver man en axel att gråta mot, krykor som hjälper dig stå och en han doms hjälper dig upp.
Ärlighet.
Vad vore ett vänskapsband om det vore vridet av saker som inte ens är sanna? Att vara uppriktiga mot varandra och inte ge falska förhoppningar, att inte ljuga för att verka bättre. Något så ömt som vänskap ska va uppbyggt på sanna relationer och glädje. Man vill hellre leva lycklig på en sanning än lycklig på en lögn.
Förlåtelse.
I alla situationer kan det behövas hjälp, det spelar ingen roll om det gäller livet eller ett simpellt samtal där man inte vågar. Stödet mellan vänner ska stå som gjutet i sten, som berget i grunden. Livet är inte lätt, livet är inte en lek på rosor. Det finns problem och det finns lösningar. När livet är som tuffast behöver man en axel att gråta mot, krykor som hjälper dig stå och en han doms hjälper dig upp.
Ärlighet.
Vad vore ett vänskapsband om det vore vridet av saker som inte ens är sanna? Att vara uppriktiga mot varandra och inte ge falska förhoppningar, att inte ljuga för att verka bättre. Något så ömt som vänskap ska va uppbyggt på sanna relationer och glädje. Man vill hellre leva lycklig på en sanning än lycklig på en lögn.
Förlåtelse.
Alla gör misstag och inte minst människor i press. Alla är inte perfekta, det är något som alla måste lära sig. Att förlåta är ett stort tecken på mod och mognad, men allt kan bero på sveket. Det kan ta hårt att försöka glömma smärtsamma ord och handlingar men i ren vänskap ska man ändå kunna se från den sida som man från början valde som man gjorde.
Tillit
Att kunna tro på varandra i svåra stunder gör vänskap till guld. "Vi klarar detta, bara du litar på mig." Det blir sprickor, små små sprickor som nätt och jämt särar på vänskapen mer och mer och till slut slutar allt i flera delar. Tillit, att tro på det du kämpar för.
Minnen.
Från första början till slutet, från barndomen till döden skall det hålla. Att minnas första mötet, första orden och första uttrycken är det som gör att man saknar dom brustna förhållanderna som mest. Att se sorgen av det man saknar som mest, hur allt förändrades och allt försvann. Kanske kanske jah kanske så inser man felet.
Detta var mina ord för dagen, läs och fundera.
Är det värt de? 8 dagar kvar Magda, de blir awesome!
Tolfte Februari Tvåtusentio.
Loved you yesterday, love you still.
Always have, always will.
Tyvärr.
Always have, always will.
Tyvärr.
Tionde Februari Tvåtusentio.
Please stop the world from spinning round,round and round.
Jag känner verkligen hur mitt humör krymper och krymper med dagarna. Barnens påfrestningar och attitydproblem är som en nål under hakan och inte blir det bättre med alla andra problem just nu. Ligger snart 2 veckor efter i APU-arbetet och jag har inte ens börjat med att skriva om min aktivitet eller så som jag ska hålla innan detta är slut, skit också.
På fredag kilar jag in till sjukhuset för att fotografera ögonen,underbart! Solglasögon mitt i vintern,vad slår det liksom om en inte halvt blind Maria? Ännu en dag drar jag mig undan för att inte skapa kaos och problem ute. Missar dessutom typ halv dagen från APU:n, great..
Snart åker jag med Magda till Stockholm, haha detta kommer bli kul. Av någon anledning tror inte jag att vi kommer ha det tråkigt det minsta, vi är lättroade människor. Till och med en halvdöd fluga kan nog få ner oss, eller man kan ju hoppas iallafall. Man vet ju aldrig vad för bra och dåligt som kommer hända där inte.
Some music, listen and love.
På fredag kilar jag in till sjukhuset för att fotografera ögonen,underbart! Solglasögon mitt i vintern,vad slår det liksom om en inte halvt blind Maria? Ännu en dag drar jag mig undan för att inte skapa kaos och problem ute. Missar dessutom typ halv dagen från APU:n, great..
Snart åker jag med Magda till Stockholm, haha detta kommer bli kul. Av någon anledning tror inte jag att vi kommer ha det tråkigt det minsta, vi är lättroade människor. Till och med en halvdöd fluga kan nog få ner oss, eller man kan ju hoppas iallafall. Man vet ju aldrig vad för bra och dåligt som kommer hända där inte.
Some music, listen and love.
Åttonde Februari Tvåtusentio.
"The smile on your face lets me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me."
En dag hemma, en skön säng, soffa och en stor tv för att varva ner.
Tror det blir tillbaka till APU:n imorgon igen, blir nog bra bra ändån.
Funderar på om jag ska hoppa in i duschen eller inte, haha vilket
dilemma de roligaste idag tror jag. Ingen speciellt "rolig" dag.
Börjar känna att jag inte vill längre, inte såhär.
Då är det inte värt de.
14 dagar kvar till Stockholm med Magda, inte länge alls.
Hoppas det håller så länge.
..Aopp.
Vet inte vad jag ska säga om det längre,
känns bara som något "vanligt"?
En händelse som snart är borta igen.
Vad är då meningen att förvänta sig nått?
Hahaha, jag har ont i magen!
See ya.
Some music, listen and love.
känns bara som något "vanligt"?
En händelse som snart är borta igen.
Vad är då meningen att förvänta sig nått?
Hahaha, jag har ont i magen!
See ya.
Some music, listen and love.
Sjunde Februari Tvåtusentio, hemsk helg..
This world is going mad!
Now when i'm free, free fallin.
Fredag - APU och 18-års firande för Amanda.
Now when i'm free, free fallin.
Fredag - APU och 18-års firande för Amanda.
Dagen rullade på med APU:n och den andra veckan är klar. Min handledare som jag själv hade när jag var liten skrämde mig lite den dagen eller jah...Hon förvånade mig, jag stod bara där och tittade på när hon hjälpte några med alla hjärtansdag grejer och säger till mig "Hur mår du, Maria? Mår du inte bra, har det hänt något? Är det något du vill prata om?". Bara över en blick hade hon läst av mig direkt. Jag hade sedan ett tag tidigare varit lite nere men idag var det på botten. "Jag såg redan när du kom in genom dörren att något inte stod rätt till, att du var nere." Sa hon. Känns ganska otroligt att så mycket kan sägas utan ord men iallafall, resten av dagen rullade fram och runt 3 åkte jag hem, packade och åkte sedan in till Malin och fickade mig i ordning och åt lite tjockismat. Vid ungefär 7 så begav vi oss mot bussen till Lindsdal där vi mötte några awesome sköna människor och såklart födelsedagsbarnet, Amanda. Kvällen var hur kul som helst men runt 00-01 började man bli trött och sliten och de flesta började förvinna. Så tackvare Linns underbara föräldrar fick vi skjuts in till stan sen så begav vi oss till café dream och värmde upp oss lite. Runt 2 begav vi oss av igen till bussen och åkte hem.
Min natt blev inge bra.. Slutade med magsjuka, huvudvärk, ont i kroppen, högt blodsocker och trötthet. Så fortsatte det hela natten och dagen och på kvällen droppade dessutom lite feber in. Försök till att äta misslyckades och inte ens vatten ville stanna speciellt länge. Blodsockret gick inte heller att sänka efter att ha tagit ungefär 100 enheter sammanlagt hade det kommit ner till 15~ igen. Så runt 22.30 gick den första mackan och yoghurten ner för dagen. Det allra tråkigaste var att familjen hade bokat för discobowling så jag fick ligga hemma själv i drygt 3 timmar medans dom var iväg och hade kul, skit säger jag bara.
Idag är det bättre, förutom typ trycket som känns i magen och huvudvärken så är allt påväg till det normala. Blodsockret ligger bra, frukost blev det också. Jag har mycket att tänka över känner jag. Men idag ska jag ta det lugnt och försöka va lite aktiv iallafall, jag var ju bara nere en gång igår på hela dagen och det var ju vid maten sen har jag bara varit i sängen och idag är ju allt bättre så nu ska det rulla på, men om det blir APU imorgon är osäkert, dom har sagt att man ska vänta 48-timmar innan man kommer tillbaka så isåfall är jag väl hemma imorgon och jag som skulle börja med lite aktiviteter, rackarns.
Jag säger dessutom Tack, till dom som vet.
Ni hjälper i stunder då världen går under. ♥
15 dagar, snart bara 2 veckor.. Tiden går fort.
Jag säger dessutom Tack, till dom som vet.
Ni hjälper i stunder då världen går under. ♥
15 dagar, snart bara 2 veckor.. Tiden går fort.
Fjärde Februari Tvåtusentio.
Kroppen är nere, går i dvala ett tag.
Allt som kan/ska och kommer hända
sätter skräck i sinnena och jag blundar.
Blundar för sanningen som klyver i bitar,
sanningen som är den synligaste av alla.
Något kommer krossas och det är inte ni.
~Listen~
Allt som kan/ska och kommer hända
sätter skräck i sinnena och jag blundar.
Blundar för sanningen som klyver i bitar,
sanningen som är den synligaste av alla.
Något kommer krossas och det är inte ni.
~Listen~
Tredje Februari Tvåtusentio.
Free fallin, and i'm free fallin.
Some music, listen and love.
Ännu en dag har gått på APU:n snart har det gått hela två veckor, tiden har bara sprungit förbi. Jag har börjat känna mig inne i det här nu, börjat känna barnen. Och idag var första gången jag faktiskt blev riktigt förbannad på ett par killar som jag alltid säger till, den här gången tog jag hand om problemet. Hopplösa fall. Resten av dagen blev inte precis bättre med en dunkande huvudvärk men fick jobba väldigt mycket med aktiviteten med alla hjärtansdag så fick ta det ganska lugnt iallafall, massa massa skrivande kan jag tala om.
Igår försökte jag få ordning på mitt dilemma om fredag, jag vet inte vad jag ska ha på mig eller hur jag ska göra med alla saker? Jag köpte en så snygg bolero i Måndags som jag så gärna ville ha men när jag kom hem märkte jag...Den var i rosa nyans? Jag har inga kläder som passar till rosa, men testade en massa och dom passade helt enkelt inte till stilen, rackarns. Så fick rota genom min garderob i sådär 100 år sen sa jag de att nej nu fan tar jag nyårs klädseln. Men nu börjar jag nästan ångra mig, jag vet inte vad jag ska ha? Hatar kläder elr okej de är inte kläderna jag hatar, de är mig själv >.<
Och så då på fredag beger jag mig iväg på firande av Amandas 18-års fest, AWESOMENESS! Ska äntligen få träffa mina godingar som jag saknat mer än någonsin, puss på't! Men nu ska jag se om jag hittar några andra alternativ till fredag, puss!
Some music, listen and love.
Första Februari Tvåtusentio, action all day.
Dagen har varit körig, jobbig och rolig.
Efter praktiken åkte jag in till stan och mötte upp med
fyra underbara tjejer, Signe,Liiz,Amanda och Emme.
Så otroligt länge sedan man träffade dom allihopa.
Vi tog en mumsbit och gick en pytte sväng på stan sen
bar det av hemmåt igen, helt slut för ingenting.
När jag kommit ner till byn fick jag gå till idrottshallen och
spana in Albins fotbolls träning, åh vad jag ville spela :<
Hemresan däremot blev annorlunda, vi fick nämligen ett
samtal av Alexander om att hans tjej krockat i ett träd en
bit bort så vi skulle åka bort och kolla hur det hade gått.
En halvt smashad volvo mot ett träd är ganska lättförklarat
hur det såg ut då vi kom, dessvärre hade inte Veronika det så bra.
Ont i rygg och nacke som ledde till att ambulansen fick komma men
det blev ännu mer knepigt och ännu två brandbilar fick komma.
Det var en massa folk kan jag lova, man lider verkligen när någon
drabbas på det viset med tanke på vilka följder de kan leda till.
TÄNK PÅ DE, det är halt ute.....
Efter praktiken åkte jag in till stan och mötte upp med
fyra underbara tjejer, Signe,Liiz,Amanda och Emme.
Så otroligt länge sedan man träffade dom allihopa.
Vi tog en mumsbit och gick en pytte sväng på stan sen
bar det av hemmåt igen, helt slut för ingenting.
När jag kommit ner till byn fick jag gå till idrottshallen och
spana in Albins fotbolls träning, åh vad jag ville spela :<
Hemresan däremot blev annorlunda, vi fick nämligen ett
samtal av Alexander om att hans tjej krockat i ett träd en
bit bort så vi skulle åka bort och kolla hur det hade gått.
En halvt smashad volvo mot ett träd är ganska lättförklarat
hur det såg ut då vi kom, dessvärre hade inte Veronika det så bra.
Ont i rygg och nacke som ledde till att ambulansen fick komma men
det blev ännu mer knepigt och ännu två brandbilar fick komma.
Det var en massa folk kan jag lova, man lider verkligen när någon
drabbas på det viset med tanke på vilka följder de kan leda till.
TÄNK PÅ DE, det är halt ute.....
