Äntligen hemma!
Vill bara tillbaka till min verklighet
Usch nej, nu vill jag inte vara här längre, nu vill jag hem, hem och jobba, träffa alla. Åka till Ullared eftersom jag missade dagens. Men på onsdag, då är jag tillbaka hoppas jag! Med nya krafter och nya tag.
Jag får besök i alla fall, Signe är min sköterska för ikväll, hehehe. Och Johanna kommer runt 4 tiden och kramas lite. Sist men inte minst kommer familjen förbi när dom har slutat. Det blir nog bra. Hoppas natten blir bättre också, skulle behöva lite sömn.
Håll tummarna för att jag får komma härifrån snabbt som attan! Love love ❤
Besök mig gärna!
Har slutligen fått byta sal så lär få en roommate om några timmar, om jag fortfarande är kvar, eller inte. Har faktiskt inte fått så mycket info. Sitter just nu och väntar på ännu fler blodprovsförsök, mina ådror är inte med mig, någonsin. Har än så länge blivit stucken 6 ggr i ena armen, två gånger i den andra och då är en av dom från droppet så den sitter kvar.
Hade tydligen för mycket vita blodkroppar dessutom, vad gör man åt de? Nej men ärligt talat så känner jag mig fett ensam och sugen på tjockismat. Besök mig gärna på avdelning 14, rum 5. Love love ❤
Första November Tvåtusentio, sömnsyndrom
Pick it up, Pick it up if you want it.
Jag har vänt på dygnet, helt också. Detta är inte bra det minsta, gash.
Redan igår på eftermiddagen tog jag en lur på sådär 2-3 timmar och
somnade inte på kvällen/natten förrens runt 3 igen.
Och så har man turen att bli väckt tidigt för att vara barnvakt, åh så kul.
[Hoppas ni fattar sarkasmen] Men i alla fall så har jag nu legat och sovit
i typ 2-3 timmar idag med, jag är ganska körd. Och jag som ska på teori
imorgon på körskolan, jag kommer aldrig kunna orka. Damn.
Och på toppen av allt har man huvudvärk också, säkert pågrund av mitt
höga blodsocker nu under helgen efter allt mitt godis, har säkert gått upp minst 5 kg.
Nu väntar en skön dusch och färginpackning, awesome! Vinkevink.
Mitt liv hänger på 9 x 5 cm.
Jag höll på med pumpen i korridoren och det går två småttingar förbi
och utbrister några meter bort:
- Ofta man tar droger på skolan?!
- Men förhelvete [***** namn] det är diabetes.
Hahaha, smart vs dumbass. Men egentligen, det är inte första gången
någon ser mig som någon knarkare istället för diabetiker. Innan jag
hade pump och hade insulinpenna istället för flera år sedan var jag och
en kompis på Ölandsköpstan på den gamla grillen som låg där. En av
personalen kom fram och sa var tvungen och gå om jag skulle hålla
på med sånt där, vad i liksom?! Tur att den dumma saken visste innebörden
av diabetes i alla fall, annars hade han ju fått högsta stämningen ever.
Oerhört vad diabetiker får gå genom numera men betydligt bättre än för
några år sedan i alla fall. Och man kan slippa den jobba sprutan hela tiden,
Tack Gud! Så nu hänger mitt liv istället på 9 x 5 cm, en enkel pump som
lätt kan sabba allt men jag känner mig faktiskt säker.
Jag måste börja skärpa mig med det där, mitt Hba1c var inte precis det bästa
längre nu efter sommaren, damn it! Såndär depressionsångest, men usch.
Jag är för lat, har ingen motivation, ingen ork, så tråååkigt. Men om man tänker
efter, hur kul är det om man fått kapa bort flera tår, har värdelös syn och fötterna
kanske också får slängas i soporna? Inte så kul, nej....