Sockerbarnet

Jag hörde en kommentar i skolan idag, sådär lite lagom kul faktiskt.
Jag höll på med pumpen i korridoren och det går två småttingar förbi
och utbrister några meter bort:
- Ofta man tar droger på skolan?!
- Men förhelvete [***** namn] det är diabetes.

Hahaha, smart vs dumbass. Men egentligen, det är inte första gången
någon ser mig som någon knarkare istället för diabetiker. Innan jag
hade pump och hade insulinpenna istället för flera år sedan var jag och
en kompis på Ölandsköpstan på den gamla grillen som låg där. En av
personalen kom fram och sa var tvungen och gå om jag skulle hålla
på med sånt där, vad i liksom?! Tur att den dumma saken visste innebörden
av diabetes i alla fall, annars hade han ju fått högsta stämningen ever.

Oerhört vad diabetiker får gå genom numera men betydligt bättre än för
några år sedan i alla fall. Och man kan slippa den jobba sprutan hela tiden,
Tack Gud! Så nu hänger mitt liv istället på 9 x 5 cm, en enkel pump som
lätt kan sabba allt men jag känner mig faktiskt säker.

Jag måste börja skärpa mig med det där, mitt Hba1c var inte precis det bästa
längre nu efter sommaren, damn it! Såndär depressionsångest, men usch.
Jag är för lat, har ingen motivation, ingen ork, så tråååkigt. Men om man tänker
efter, hur kul är det om man fått kapa bort flera tår, har värdelös syn och fötterna
kanske också får slängas i soporna? Inte så kul, nej....