Sockerbarnet

Omtanke.
I alla situationer kan det behövas hjälp, det spelar ingen roll om det gäller livet eller ett simpellt samtal där man inte vågar. Stödet mellan vänner ska stå som gjutet i sten, som berget i grunden. Livet är inte lätt, livet är inte en lek på rosor. Det finns problem och det finns lösningar. När livet är som tuffast behöver man en axel att gråta mot, krykor som hjälper dig stå och en han doms hjälper dig upp.

Ärlighet.
Vad vore ett vänskapsband om det vore vridet av saker som inte ens är sanna? Att vara uppriktiga mot varandra och inte ge falska förhoppningar, att inte ljuga för att verka bättre. Något så ömt som vänskap ska va uppbyggt på sanna relationer och glädje. Man vill hellre leva lycklig på en sanning än lycklig på en lögn.

Förlåtelse.

Alla gör misstag och inte minst människor i press. Alla är inte perfekta, det är något som alla måste lära sig. Att förlåta är ett stort tecken på mod och mognad, men allt kan bero på sveket. Det kan ta hårt att försöka glömma smärtsamma ord och handlingar men i ren vänskap ska man ändå kunna se från den sida som man från början valde som man gjorde.

Tillit
Att kunna tro på varandra i svåra stunder gör vänskap till guld. "Vi klarar detta, bara du litar på mig." Det blir sprickor, små små sprickor som nätt och jämt särar på vänskapen mer och mer och till slut slutar allt i flera delar. Tillit, att tro på det du kämpar för.

Minnen.
Från första början till slutet, från barndomen till döden skall det hålla. Att minnas första mötet, första orden och första uttrycken är det som gör att man saknar dom brustna förhållanderna som mest. Att se sorgen av det man saknar som mest, hur allt förändrades och allt försvann. Kanske kanske jah kanske så inser man felet.