Sockerbarnet

There is bad days and bad-bad-very-bad days. Idag är en sådan dag, dock har det inte något att göra med i följande text..

Jag var hemma hos mamma och dom för några timmar sen, fick lite mat, pratade lägenheten och så vidare men precis innan jag skulle gå hem så pratade mamma och jag medan hon rökte, så bisarrt. Vi började prata om barn som ledde till killar som ledde till pojkvänner som ledde till ragg.

Mamma började ställa ganska höga krav som jag inte trodde hon brydde sig om men tydligen.. Först och främst vill hon höra mer "av mig", höra hur det är på utekvällarna, hur det går med mina vänner/killar. Trodde inte hon brydde sig om de? Har alltid varit lite egen av mig eftersom ingen verkat bry sig..

Vi kommer in på att mamma dragit slutsatsen att jag bara vill ha "turkar" som vi säger, så är det ju verkligen inte men eftersom de killar jag träffat häromkring (som är svenskar) har varit idioter, aggressiva, players och så vidare. Det vill säga inget som intresserar mig. Men så gör hon sig klar: "Du får ta vem du vill, bara det inte är något med Ahmed". Så hemskt, så otroligt hemskt att i princip hela min familj har dragit alla människor över en kant på grund av hur dom är på jobbet. ALLA ÄR INTE LIKADANA, herregud.

Jag fick en tidsgräns också, jag har tills jag är 26 på mig. Vad händer annars? Don't know, don't care acctually.

Men nej som jag sa till mamma så säger jag till er: Jag lovar inget. PUDD