Sockerbarnet

Fredag, underbart fina fredag.

 

Kom precis hem ifrån jobbet, så lite att göra att vi fick gå hem tidigare. Härligt! Nu ska bara helgen klaras av också, ni ska få er förklaring; Jag har kallats vid ett jävla ord på jobbet som jag aldrig förstått och fick äntligen veta innebörden varav jag lovade att komma på en fest imorgon. En fest med arbetskamrater och med flera, haha. Vad kan gå fel liksom..? Vi får se vad som händer ;)

 

Imorgon är det dessutom bara EN VECKA kvar tills jag flyttar, ojoj, så mycket kvar att packa, så mycket kvar att göra. Ska bli så underbart, slippa den jävla nattbussen, slippa bo så långt ifrån allt. Bara kunna gå hem, kunna ta cykeln in till stan, kunna knacka på hos mina fina vänner. Fyfan så bra det här kommer bli.

 

På söndag ska jag bara vara hemma och dö, lägga mig tidigt som fan! Åker ju till Ullared på måndag med Alexander och vi ska ju redan åka runt 3 tiden, oh lord. Hur ska detta gå? Men är så otroligt exalterad, otroligt otroligt. Eller så är det kanske att jag känner mig så på topp i allmänhet, så otroligt glad, otrolig gosig, otroligt ja. Jag skulle kunna gå och krama alla, alla, alla, alla. Jag är hög på livet!

 

Men trots min lycka är det nått som gnager, nått som får mig att fundera, vet inte hur jag vill ha de. Ska jag ta nya initiativ, stanna kvar på dom gamla eller kanske nått emellan. Så osäker, tänk om det inte funkar? Vill inte förlora jackpotten en gång till. No, I wont. Vidare i livet, önska mig lycka till! Love love ♥