Jag är inte...
"Man blir klokare med åren", sägs det och jag börjar faktiskt fundera på att det stämmer. Man lär sig genom åren vad som går och inte går, eller hur? Jag menar, jag vet att jag aldrig kommer kunna leva oberoende av pengar eftersom nej, jag är dålig med pengar helt enkelt...
Jag är inte speciellt aktiv i något överhuvudtaget heller, jag gör ingenting längre! Jag sover, äter, jobbar och så går det runt. Dag in och dag ut. Den enda skillnaden är väl på helgerna då man kanske åker nånstans, träffar någon eller i alla fall försöker skaffa sig en gnutta liv.
Jag är inte speciellt intresserad av det där "jag måste ut och hitta den rätta mannen", för enligt mig finns det ingen. Jag tänker inte bli den där desperata som är medlem på 12 dejt-sidor på internet och skriver till sökannonser i tidningen, oh nej. Kommer han, så kommer han, jag tänker minsann inte anstränga mig för att bli besviken eller mindre glad. Jag trivs där jag är.
Jag är inte orolig över min framtid, jag vet att jag troligtvis kommer vara kvar på jobbet något år till, sedan kommer jag ledsna eller få en arbetsskada så som leder till att jag antingen börjar plugga eller söka jobb på nya håll. Jag vet att jag kommer ha människor som bryr sig och därför bryr jag mig faktiskt inte om vad som händer imorgon, nästa vecka, nästa månad eller nästa år.
Jag är inte direkt missnöjd med något just nu, om man inte räknar min täppta näsa och äckliga hals så visst men alla har något att klaga på nu mera. ÖVERALLT. Men nej, jag trivs i min lägenhet, jag älskar att bo i stan, jag gillar min arbetsplats, mina arbetskamrater, jag har det kalas med min familj och mina vänner är närmare mig än någonsin (alltså allvarligt, Exmpl. Johanna bor 5 minuter bort...)
Livet leker och allt är fint, behöver bara få det lite mer på min sida. Love love ❤
