Mardrömmar, en av de saker som skrämmer mig mest om nätterna
Jag hade en mardröm i natt, igen. Så obehagligt, speciellt när man skriker.
Jag ska försöka förklara för er hur nattens bilder såg ut, kommer bli lite
knepigt eftersom jag bara minns fläckvis men ska försöka i alla fall....
Drömmen var lite blandad mellan verkligheten och ett spel som jag precis
spelat klart för tillfället [God of war 2] där i slutet av spelet handlade det
om ödet och möjligheten att kunna ändra sin dåtid och nutid, scary.
Men i alla fall, jag kommer ihåg att jag, min bror [Alexander] och några av
mina kompisar [som jag inte kommer ihåg vilka det var] gick i en lång mörk
tunnel när plötsligt ett stort hål öppnade upp sig mitt i ingenstans, liknade ett
"svart hål" eller vad man ska säga. Och där far min bror in, skrikandes...
Det blir en uppfattning om att någon skulle ändra på hans framtid, vettskrämd.
Plötsligt går vi på en vanlig smal väg bland små hus med en damm, träd och
buskar. Skulle ta liknelsen till kanten av Kattrumpan i Kalmar. Men när vi gick
där och andra människor gick förbi var det något som inte stämde, ingen kontakt.
Vi försökte prata med alla som gick förbi, eller jag försökte i alla fall. Men
människorna bara vandrade vidare som om dom inte hörde mig. Och bara sådär
ser jag en person haltandes, mumlandes, söndersliten och skadad drygt 20-50
meter bort. Alexander! Herregud, min älskade bror.
Jag får panik och springer mot honom skrikandes med lugn ton i början "Alexander!
Alexander!" Men jag inser att något är riktigt fel, jag blir galen och springer så fort
som mina ben klarar av och jag skriker allt vad min hals orkar av rädsla och sorg.
Något hade förstört hans framtid och det fanns inget jag kunde göra åt de.
Jag vaknar, kallsvettandes och gråtandes med en klump i halsen. Man pratar om
rädsla varje dag, spindlar, höjder, insekter, mörker, fåglar och gud vet vad.
MEN den mest skrämande rädslan är när du ska sova, för då vet du ...
att snart kommer mardrömmarna.
Jag ska försöka förklara för er hur nattens bilder såg ut, kommer bli lite
knepigt eftersom jag bara minns fläckvis men ska försöka i alla fall....
Drömmen var lite blandad mellan verkligheten och ett spel som jag precis
spelat klart för tillfället [God of war 2] där i slutet av spelet handlade det
om ödet och möjligheten att kunna ändra sin dåtid och nutid, scary.
Men i alla fall, jag kommer ihåg att jag, min bror [Alexander] och några av
mina kompisar [som jag inte kommer ihåg vilka det var] gick i en lång mörk
tunnel när plötsligt ett stort hål öppnade upp sig mitt i ingenstans, liknade ett
"svart hål" eller vad man ska säga. Och där far min bror in, skrikandes...
Det blir en uppfattning om att någon skulle ändra på hans framtid, vettskrämd.
Plötsligt går vi på en vanlig smal väg bland små hus med en damm, träd och
buskar. Skulle ta liknelsen till kanten av Kattrumpan i Kalmar. Men när vi gick
där och andra människor gick förbi var det något som inte stämde, ingen kontakt.
Vi försökte prata med alla som gick förbi, eller jag försökte i alla fall. Men
människorna bara vandrade vidare som om dom inte hörde mig. Och bara sådär
ser jag en person haltandes, mumlandes, söndersliten och skadad drygt 20-50
meter bort. Alexander! Herregud, min älskade bror.
Jag får panik och springer mot honom skrikandes med lugn ton i början "Alexander!
Alexander!" Men jag inser att något är riktigt fel, jag blir galen och springer så fort
som mina ben klarar av och jag skriker allt vad min hals orkar av rädsla och sorg.
Något hade förstört hans framtid och det fanns inget jag kunde göra åt de.
Jag vaknar, kallsvettandes och gråtandes med en klump i halsen. Man pratar om
rädsla varje dag, spindlar, höjder, insekter, mörker, fåglar och gud vet vad.
MEN den mest skrämande rädslan är när du ska sova, för då vet du ...
att snart kommer mardrömmarna.
Kommentarer
Trackback
