Även om du ser mitt ansikte lé, kan jag då säga dig att du inte är närsynt nog för att se att allt är upp och ner
Min familj är underbar, mina vänner ger mig stöd.Vad är det då som står fel? Att jag insett att jag inte
har någon viljestyrka längre? Helt värdelöst, varför?
Så mycket jag vill göra, så mycket jag vill få gjort
och så mycket jag vill bli klar med men jag kommer
ju inte ens halvvägs. Ingen glöd, bara askan som
följer med vinden dit den för den.
Hur många det än är, så är jag där helt ensam. I min
egna värld av glömska, förvirring och ångest.
Laga mig någon? Jag går snart i bitar...
Kommentarer
Trackback
