Sockerbarnet

Jag är krossad, slängd mot väggen. Måste göra något!
Slå något, skrika ditt jävla namn och hoppas du hör.

Hör mina böner om att du ska falla, men ändå komma tillbaka.
Tillbaka till mig och jag får tryggheten jag kände. Varför?
Livet har våldtagit mig hårt och smärtsamt, jag blöder inombords.

Få allt att sluta, få allt att sluta snurra framför mina ögon. Låt allt
stanna upp. Ge mig en sekund, samla mig och skrika en gång till.
Allt är mitt fel, okej? Är du nöjd nu?

Nu är du lycklig, förlovad och allt. Glad för din skull, vem skulle
inte vara det för sin bästa väns skull, eller vad säger du?
Fast.. det vet du ju inte om, du vet ingenting om mig längre.
Inte vad jag gör, inte vad jag tycker. Kontakten är bruten.

Förlåt för att jag inte har den perfekta personligheten,
förlåt för att jag kallade dig mammas kelgris,
förlåt för att jag slog dig det första jag gjorde,
förlåt för att jag inte alltid talade sanning,
förlåt för att jag inte var den bästa,
förlåt för att jag kallade dig player,
förlåt för att jag var svartsjuk, förlåt men..

..Alla är inte perfekta
..du var mammas kelgris
..du förtjänade det och det var ett löfte
..sanningen kunde sårat dig eller mig
..det finns inget som är "bäst"
..jag ville ha dig för mig själv
..jag önskade att den människan var jag.

Förlåt för att jag brydde mig.