Above the stars there are a mystery.

Tider som skakas om slutar oftast med ett förvirrat vetande, förvirrad.
Känslan av beslutångest, känslan av att känna sig ensam och utanför.
Ett mysterium där tidsgränser går vid nästa skalv, vänds upp och ner, skakar,
rullar, skruvar, försvinner, förvirrar. Från bra till dåligt på sekunder.

Jag önskar jag var månen under en stjärnklar natt, då inget gömmer sig.

Då är allt klart, stjärnklart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback