Sockerbarnet

Jag vill gråta, jag vill försvinna.
Kräkande och patetisk tydligen.
JAG HAR FÅTT NOG, lögner och svek.
Fyfan så äckligt jag mår så dåligt.
Allt bara rasar ner över mig och
inte blir det bättre av allas gnällande,
hackande och klagande.

Ta bort mig härifrån, långt långt bort.
Där man inte kan såras eller kan såra.
Med en kniv i ryggen tar jag steget
närmre slutet, jag är sårad och döende.
Låt mig vara, allihopa. Jag behöver inte
höra era kommentarer eller skitsnack
för att må ännu sämre än vad jag redan
gör.

Dom där orden som ni tror ska värma tar
sitt slag och lämnar ett märke för livet.
Vänner ska säga vara förstående, pålitliga,
ett stöd i svåra stunder och framför allt
ärliga. Var är mina vänner som hjälper mig?