Sockerbarnet

Ja jag sitter här, smått deprimerad faktiskt. Rackarns.
Som sagt så begav sig jag och Simone ut igår en sväng till KM, gick ganska vilt till ändå. Haha.
I alla fall så träffade vi Malin, Tim och Alle som redan var där och med tiden kom ännu fler dit.
En sjukt bra kväll i helhet i alla fall om man bortser från det dåliga.

Men bra kvällar brukar alltid dra med sig något dåligt och den här gången gick det över gränsen.
Min mobil, min käraste ägodel borta. Stulen eller tappad i alla fall försvunnen. Och vad kan jag
göra? Jag har ringt till KM, ingen mobil där. Ringt till Malin efter år av letande efter hennes nummer
eftersom ja, alla ligger på min mobil som jag inte har kvar...Och till och med frågat de flesta av
dem som jag umgicks med under kvällen. Sad girl, very sad...

Det som är tråkigt är dessutom att min mobil hade varken lösenord, operatörslåst eller aktiverad
för att kunna spärras. Så ja varsågod du som fann min mobil! Du fick en helt gratis supermobil
som kostade drygt 2600 för mig, en vacker vit HTC Wildfire. FUCK.

Jag känner mig så naken, så exposed. Jag har INGEN mobil eftersom jag inte har något SIM-kort
att ha i, helt värdelöst. Hur ska jag då kunna ringa, smsa eller komma ihåg saker? DÖÖÖÖ.
Jag tänker i alla fall åka in till stan i morgon, eller jag ska försöka.. Och hälsa på hos Telia för att
fixa ett nytt SIM-kort fast med mitt gamla nummer. Försökte göra det på hemsidan men dom kan
ju ta sig nånstans, rumpnissar.

Nu tänker jag gå till min säng, sätta på en skit bra film, deppa lite och försöka komma på en listig
plan hur jag ska få tillbaka alla mina gamla nummer sen när jag fått en mobil igen..
Vill ni mig nått får ni väl skriva ett brev.. *suck* vinkevink.