Känner mig fortfarande sliten, som i två delar.

Bara när jag tänker på den tiden, på dig.
Vill jag gråta, vill jag skratta, vill jag skrika, vill jag slå saker sönder och samman.
Du har gått vidare som jag också gjort, eller jag har försökt förvränga hela den
långa tiden jag pratade med dig men det finns alltid där bak i huvudet, det du gjorde.
Det du sa, det du sa va sanning, ditt spel, det vi gjorde. Lögn, vartenda ord!

Jag vill skrika, jag vill gråta och mest av allt vill jag glömma. Försvinn ur mitt minne,
försvinn från allt jag vet om. Du är en oskriven saga som ligger i min fantasi.
Jag bränner upp boken som ger mig mardrömmar. En människa utan hjärta.
Du var ungefär som du kallar mig, hjärtlös. Grattis


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback