Sockerbarnet

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark ahead of me
Will I ever get through to the end?
Att vara deprimerad är en sjukdom, 
därför är jag hemma idag.

Glöm allt jag någonsin sagt, glöm allt jag någonsin gjort, glöm allt.
Du va precis som alla andra! För feg för att kunna lösa problem även
om det var jag som tog det riskfyllda steget. Du vill bara framåt och
förbi. Tillbaka till ruta noll, jag känner dig inte, jag känner dig inte alls.
Du var ju den bästa vännen någonsin, men du va precis som alla andra.
Så varför inte vara ärlig och uppriktig efter ett helt jävla år och
konfrontera problemet? Ingenting var värt det eller hur? Ingenting för dig.
Jag var din vän eller va de bara en lögn det med?
OM den relationen verkligen var sann, så hade du kunnat be mig dra
åt helvete för länge sen för just nu... Hade du gjort mig en tjänst.
Jag är glad för din skull, varför skulle jag inte vara? Hur mer ska jag
kunna bevis de när du bara undviker mig och ämnet som startade allt?
Jag vill bara få detta löst, men du klarar dig utan.
Allting blir bättre och bättre med tiden..
Men för mig, är jag inte så säker.