Femte Oktober Tvåtusennio.
Det känns som om allting har kommit i en annan vinkel. Alla personer blir annorlunda, och i huvudsak jag. Den gamla Maria försvinner?.. Jag tänker tillbaka till den tiden då mina dagar fylldes med höga skratt och nöje, mina vänner var mitt allt. Mitt liv var snäppet lyckligare. Vad jag har förändrats, till det bättre eller de sämre har jag inte kommit på ännu men jag blir förvirrad. Från att vara hemma varje helg med massa film och mys till helgalna kvällar ute och festa, allt för ofta känner jag. Jo visst så älskar jag dom nya människorna jag lärt känna och ångrar inget men när jag tänker tillbaka så märker jag vad det är jag saknar, till dom stunder då man skrattade hejdlöst åt ingenting, då man hade allting i en positiv vinkel, då man kände sig mer älskad för den man va. Och alla människor man trodde va ens vänner byter plötsligt sida till lögnare och svikare, så ledsamt.
Jag bryts ner, sakta och säkert.
MARIA, jag tycker inte att du ska känna så. Jag kommer aldrig att svika dig, du har gjort mitt liv toppen:D
Innan jag träffade dig hade jag ingen riktig vän men nu har jag dig och det är jag SÅ glad för:)
Så bara så att du vet, du kommer aldrig att bli av med mig, någonsin<333
