Sockerbarnet

Cut my life offline.
Dagen har ju varit som den varit.
Har fått veta att mitt lov är förstört, IGEN.
Tackvare helgens händelser så är jag tvungen
att följa med till Lalandia med skånefamiljen och övriga.
Vi ska tydligen åka över till Tyskland med.
Det kommer gå åt helvete.
Har äntligen pratar ut med mamma,
hon har tydligen inte talat med styvfarn på ett tag heller.
Tycker om min mamma för att hon kan förstå mig ibland.
Men jag håller vad jag tycker för mig själv.
Jag har förstått nu hur mycket mina närmsta betyder,
nu när jag har haft det tufft har ni stöttat mig och hjälpt mig förstå.
TACK, ska ni ha, ni är värda mer än guld<3
Uppskattar det verkligen.

Här kommer några sanningens ord:
Som ni märkt tycker jag inte om min styvpappa det minsta,
första saken jag sa när han flyttade in var liksom
"Varför är han så elak?"
Och inget har ändrats..........
Hans stubin är lika kort som mitt skinn är tunt.
Hans elaka kommentarer sänker ens låga självförtroende enormt
och får en att vilja cutta livet.
Att höra hans ständiga klagande över att man inte är ansvarig,
att man inte kommer klara sig i livet för man är som man är, får
en att fundera över varför man ens existerar.
Han är anledningen till många gråtande nätter.
Är detta en del av uppfostran?