Ett steg i taget.

Visst är det smärtsamt, ännu ett steg bortåt.
Ännu en vän har fallit, som att gå på nålar för varje steg.
Men vadå som om du bryr dig? Jag behövs inte längre.

"För jag är egentligen inte alltid så glad
jag är inte den som jämt och ständigt vill skämta
och locka fram skratt
jag framstås som stark men är egentligen svag
för ibland vill jag bara få gråta
ibland orkar jag inte att lyssna på andra
nej ibland önskar jag att någon kunde höra mig
för en gångs skull

Hela jag är en lögn
inte ens jag vet vem jag är
jag ljuger för mig själv
rycker på axlarna och säger att allt är OKEJ." / skriven av okänd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback