Utmattad..
"Symptomen vid lågt blodsocker kan vara hunger, svettningar, huvudvärk, darrningar, hjärtklappning, koncentrationssvårigheter, oro, förvirring och aggressivitet. Botemedlet är att äta druvsockertabletter, dricka juice, söt saft eller liknande.
Sjunker blodsockret mycket lågt förlorar personen med diabetes medvetandet och hamnar i ett så kallat insulinkoma. Detta är ett farligt tillstånd eftersom hjärnan kan ta skada av alltför låga blodsockervärden.
En kraftigt omtöcknad eller medvetslös människa med diabetes ska snabbt föras till sjukhus. Man ska aldrig försöka tvinga ned något i munnen på en medvetslös person. En del personer med diabetes bär ett ID-kort i plånboken eller en amulett med Svenska Diabetesförbundets symbol runt halsen.
De flesta människor med diabetes känner igen tecknen när blodsockret är på väg att sjunka för lågt och hinner själva utan dramatik äta något sött så att sockerhalten stiger. En del saknar dock varningssignaler, och då kan insulinkänningen omärkligt gå över i insulinkoma
Typ 1-diabetes är delvis ärftligt och går inte att bota. Med modern behandling går det att leva ett bra liv trots sjukdomen."
Påvägen hem från Löttorp råkade jag ut för ännu ett lågblodsocker tillfälle som hade ett annorlunda symptom. Dom senaste gångerna har det ju varit helt annorlunda till gångerna innan. Ja visst, trött, kallsvettig,blek och skakig är dom vanligaste symptomen för mig men att det spårar ur som de gjorde idag är inget man ser fram emot. Dom senaste gångerna har blivit allt från minnesförluster,upprepningar, typ någon halvt hysteri(?), att halva kroppen hamnar i koma och idag blev jag skelögd? Jag förstår inte hur, vi stannade upp i Rälla för att gå in på någon affär och då när jag skulle ut ur bilen kände jag att jag inte kunde fokusera blicken, allt blev dubbelt och försvann inte. Jag blev flammsig och skrattade åt allt. Det visade sig att jag hade blodsocker på 2,1 (ska va över 4). Men ändå alla mina sympton blir olika hela tiden, det är jobbigt och irriterande. Jag blir bara mer och mer trött. Men vadå liksom "Med modern behandling går det att leva ett bra liv trots sjukdomen."
Bra liv? SKITSNACK. Att ha den där rädslan när man ska sova, rädslan för att man aldrig ska kunna vakna igen är som att se galgen framför sig. Att varje dag se den som den sista, att känna kroppen skrumpna ihop ännu mer efter varje gång du utsätts för pressen, att kanske får åka in till sjukhuset ännu en gång för du inte gjort något fel. Jag har då inte valt detta och skulle aldrig vilja. Hade jag vetat att mitt liv skulle bli fyllt med få framtidsutsikter och plågande hade jag lätt förhindrat min egen födsel. Se det som ni vill, men jag ser de då fan inte som något bra liv.
